Det spreds en under­lig stäm­ning runt bor­det. Min bror surt und­rade om jag sko­jade. Nej, sa jag, för det gjorde jag ju inte.
Vi firade någons födel­se­dag med famil­jen och kusi­nerna och plöts­ligt tit­tade alla på mig. Jag tit­tade till­baka på dem med en smått road blick. Var­för var de irri­te­rade? Kan någon berätta för mig vad det bety­der då? und­rade jag. Det var det ingen som ville, för jag borde veta, sa de. För ALLA vet vad det betyder.

Nej, jag har ald­rig hört uttryc­ket ”Jag är inte den som är den” tidi­gare. Vad bety­der det? Ingen sva­rade. Du är ju inte sann, mutt­rade någon till sist. Du måste ha hört det. DU MÅSTE HA HÖRT DET UTTRYCKET INNAN!
Jag kände mig lite dum och obil­dad men sam­ti­digt stark, som om uttryc­ket inte hade kun­nat komma åt mig, inte för­rän nu.