En mor­gon gick jag ut på bryg­gan och sa till min fas­ter att det var idag hon skulle lära mig Tant Mag­da­len. Tant Mag­da­len är en sång som vi bru­kar sjunga i min släkt. Den hand­lar om en Tant som över­ger sin plats i Para­di­set för att få följa med sin styv­son dit han ska på andra sidan. Alla i min släkt kunde tex­ten till den där sången. Jag ville också kunna vara med, och fram­för allt ville jag få far­mor att sjunga.
Far­mor kunde inte sjunga tex­ten alls, inte längre. Hon hade tap­pat alla ord och upp­fun­nit sitt eget språk. Sta­lin Sta­lin, Lapsh­tin lapsh­tin, lät det när hon kon­ver­se­rade.
Fast när hon var yngre var hon språk­vår­dare och job­bade på språk­nämn­den, innan sjuk­do­men gjorde intrång i hen­nes hjärna och sakta ploc­kade bort ord efter ord. Men sjunga Tant Mag­da­len det kunde hon fort­fa­rande, om än på sitt eget sätt. Lapschti Lapchti taradi tara…lät det, och så skrat­tade hon för att det blev så tokigt.
Nu på bryg­gan lärde jag mig sången av min fas­ter, sjöng efter och gick och övade res­ten av dagen.
Några tim­mar senare sprang min lil­le­bror och vår kusin fram genom dalen med upp­spär­rade, ängs­liga ögon. ”Agnes! Vi har hit­tat en död mus­unge! Vi måste begrava den!”
Cere­mo­nin pla­ne­ra­des till kloc­kan fem. Bar­nen skred fram på sti­gen med hög­tid­ligt sänkta ögon­lock. Min pappa, min fas­ter och onkel hade med sig små blom­bu­ket­ter. Far­mor gick längst bak i tåget och såg sig omkring, här­made oss andra. Själv hade jag anför­trotts upp­gif­ten som cere­mo­ni­mäs­tare. Min lil­le­bror tit­tade upp på mig med tårar i ögo­nen och sa: ”Du kan väl sjunga någon­ting.”
Jag såg på min fas­ter. Och så sjöng vi: Min barn­doms vän var en tant Mag­da­len…
Far­mor sken upp. Hon log och svängde med armarna. Hon klämde i med melo­din: Lapshti lapshti Sta­laj­sta­lida!
Bar­nen grät för musen. Far­mor log från öra till öra. Lapshti-lapschti-kakali-kako! Jag såg på min fas­ter, hon var sprick­fär­dig av skratt. Min lil­le­bror blängde upp på mig över blom­bu­ket­ten. Vi sjöng: Slå ett slag varje dag! Slå ett slag för kär­lek och tro!