Där satt jäm­ställd­hets­mi­nis­tern och anteck­nade. Hon är så kort och nätt. Där satt Volvos VD och lyss­nade. Han ver­kar trev­lig, trots sin höga lön. Där satt fyra stränga fors­kare med varsin slips. Där satt en blond TV-kändis från Lon­don och spände ögo­nen i mig. Där satt Gha­nas finaste tea­ters högsta chef. Där satt några höga tjäns­te­män från UD. Och där stod såklart jag. Jag som inte gick ut gym­na­siet. Jag som har ald­rig läst ut en enda fack­lit­te­rär bok. Jag som inte ens har ett rik­tigt intresse. Jag som är i 20-årsåldern. Jag som inte har en blogg. Jag som är tjej. Jag som får betalt för att skriva men fick under­känt i gram­ma­tik. Jag som har lätt utstå­ende tän­der, små ögon, en svag haka och dålig håll­ning. Jag som helst sover bort hela dagarna, kol­lar på rätt dålig inter­net­porr när jag har trå­kigt och som inte har en aning om hur man använ­der en van­lig ugn. Och där sit­ter Nyamko Sabuni, och alla de andra. De vän­tar på svar. Det all­de­les för starka kaf­fet har gjort dem stir­riga, luf­ten har tagit slut i kon­fe­rens­rum­met, pre­sen­ta­tio­nen gick sådär och min mun är torr efter en halv­tim­mes menings­löst power­poin­tande. Nyamko Sabuni har frå­gat nåt om dia­ri­e­fö­ring. Jag har bara en vag idé om vad ordet bety­der, och i panik bör­jar jag tänka på diar­réav­fö­ring. Men vad ska jag svara? Jag impro­vi­se­rar. Jag lju­ger. Jag får det att låta som att jag har koll. Jag sva­rar på ett över­gri­pande plan. Jag för­ringar frå­gan helt, eller sko­jar bort den. Hit­tar på. Ja, där står jag och kos­tar ettu­sen­två­hundra kro­nor i tim­men och bara hit­tar på. Volvos VD nic­kar gil­lande. Fyra fors­kare blir mål­lösa. TV-kändisen ler. Tea­ter­che­fen skrat­tar. UD’s tjäns­te­män applå­de­rar. Tvåtu­sen­fy­ra­hundra kro­nor senare har jag över­ta­get i det syre­fat­tiga rum­met. Jag har vänt bor­det. Jag har använt uttryck som varu­mär­kes­platt­form och kom­mu­ni­ka­tiva mål. Inter­ak­tivt flöde och posi­tio­ne­rings­karta. Kan de, så kan jag. Jag ler vän­ligt med mina utstå­ende, lite för gula tän­der. Låtsas.