Spe­let ville ald­rig ta slut. I flera tim­mar flyt­tade vi pjä­ser över världs­kar­tan.  Det var något om kon­ti­nen­ter vi skulle veta. Ett rätt svar gav ett kryss i en ruta. Flera kryss i rutor betydde all­män­bil­dad. Tomma rutor betydde ingen­ting. Spe­let hette När och Fjär­ran och jag var sämst. Det lyc­ka­des jag ald­rig för­låta mig själv för. Jag kunde inte bjuda på mina icke svar eller fel svar. Jag skäm­des då och lite nu. Tän­ker på famil­jen som kände till andra flag­gor än nor­dens. Tän­ker på att jag sva­rade fel på frå­gan om det där skep­pet. Jag som var post­ko­lo­ni­alt med­ve­ten men ändå inte visste något om eröv­ring och makt och språk. Jag som flyt­tade runt min pjäs och sjönk ner under bor­det. De and­ras triv­sel och  ja, pre­cis: Malis huvud­stad heter Bamako. B A M A K O.